Renatas

Idag kom äntligen paketet med mina skor men attans, de var för stora. Jag vill så gärna kunna ha dem på lördag så jag har lagt en ny beställning och hoppas de hinner komma fram. Sen måste jag iväg och köpa färg till vår skrivare så jag kan skriva ut retursedel och skicka tillbaka dessa. Ja, ilandsproblem, men ack så irriterande ändå. Handla via nätet är kul men det kostar väl ändå nästan alltid mer än vad det smakar?

Idag är det så varmt och skönt så har vi varit ute flera rundor, först en sväng till lekplatsen och sen på eftermiddagen har vi hängt på öppna förskolan. Det var vara tre barn där idag inklusive Iris, hur lugnt och skönt som helst. Dagens favorit var tunneln.

Sen när vi kom hem väntade farmor med ett par tuffa solbrillor till lillgrodan! Bjuder på lite bilder på dagens äventyr.

Dessa tillpiffade ölmuggar ska bli bordsdekorationer... Nu ska vi se om jag lyckas med min vision.

Nu har jag börjat slarva med mina promenader, så idag begav vi oss ut Iris och jag. Jag packade ner hennes mellis och hon fick äta i vagnen. Strumporna kickades såklart av så fort som möjligt och hon njöt och jag njöt. Fyrtio minuter blev det i det fina vårmorgonen som inte var solig men inte heller kall - det perfekta promenadvädret om ni frågar mig.

En sak som är ganska lustig... Ni vet att Iris har vagnvägrat och jag har haft panik va? Jo, då tänkte jag tillslut: det måste vara vagnen det är fel på. Så jag lånade min vän Siris bugaboo för att testa (för övrigt har Siri precis fått en underbar liten pojke GRATTIS). Iris stormrtrivdes i buggan och jag fick det bekräftat att det var vagnens fel. Efter mycket övertalning gick mannen äntligen med på att köpa en ny vagn. Ni som känner min man måste vara impade av min övertalningspower nu va? Skämtar. Fast ändå inte haha.

Men nu har Iris bestämt sig för att gilla vår vagn igen. Hur ironiskt är inte det? Det är väl barn i ett nötskal. Ännu ett bevis på att jag måste tagga ner och sluta panika när saker och ting inte riktigt fungerar. För de brukar vända förr eller senare. Som belöning för hon satt så fint i hela 40 minuter fick hon gunga massvis. Min stora fina tjej ❤

Jag kom på att vi har köpt massis av rosa till Iris. Rosa jacka, byxor, tröjor, nappar, napphållare... Lätt att matcha om inget annat men stackars flickan hade blivit ett rosa monster. Så nu har var jag tvungen att köpa lite blåa nappar för att väga upp det lite. För ja, det började göra ont i mina ögon haha.

Herregud jag har ju glömt bort att berätta att Iris har börjat gå! Hon har ju gått några små steg ett par veckor nu men nu i söndags släppte det ganska mycket och hon har gått ca tio steg helt själv. Helst går hon mellan oss men även från möbel till möbel. Jag dör av stolthet, hon är så fruktansvärt söt när hon dinglar fram! ❤

Nu är det sommar, för nu är de svenska gubbarna här! Vi skulle handla lite mat när jag ser de där pyttelådorna med de finaste jordgubbarna. De fick såklart följa med hem. Iris godkände direkt och har redan slukat tre stora den lilla matglada tjejen.

Jordgubbar är nog bland det bästa med svensk sommar! Så idag blev det sallad med kycklingspett och svenska gubbar till lunch. Riktigt gott och så fräscht.

Efter att ha kollat lite på Eurovision idag har jag kommit fram till följande:

- jag vill ha samma klänning som hon från Moldavien
- jag tycker det är hemskt fult när killar plockar sina ögonbryn
- Petra Mede låter lite som en robot, oj vad hon har övat!
- om dessa är de bästa låtarna som får uppträda så vill jag verkligen INTE höra de som inte kommit med, herregud

Med dessa upplyftande ord säger jag godnatt!

Herregud snart är min bebis en stor flicka! Om exakt tio dagar fyller hon ett år och om elva dagar ska vi ha kalas. Det blir inget stort kalas, mestadels familj och några av Iris små kompisar och deras familjer. Vår lägenhet är alldeles för liten så vi ska låna kyrkans lokal där vi hade hennes dop, jag tror det kommer att bli så bra.

Eftersom jag hatar stress är det mesta redan är klart och nedpackat i påsar som sen ska transporteras. Maten är i frysen för jag tänker inte slita dagen innan och laga mat. Min mamma är världens snällaste och har gjort en massa brasilianska brigadeiro (kondenserad mjölk-bollar) i flera olika smaker. Och min syster ska baka en av sina berömda tårtor. Ja, jag är bortskämd med hjälp!

Jag längtar, jag tror det kommer bli hur mysigt som helst! Här är en bild på mammas brasilianska delikatesser, mums.

I två dagar i rad nu har vi fått sovmorgon. Iris sover från kl 20-08, herrejäklar alltså. Det är vi inte vana vid. Som tur är vaknar hon vid 06 för välling och ny blöja så man vet att hon lever liksom. Så just nu ligger jag i sängen och väntar på att hon ska vakna så jag kan gå upp. Jag vågar inte lämna henne ensam i vår säng, så jag får ju "offra" mig.

Vilka underbara varma dagar vi har haft och med mina välsignade brasilianska gener kan jag meddela att jag redan fått lite färg! Whohoo om det är nåt jag hatar så är det vita ben... Någon som kan tipsa om en bra brunutansol kräm som påskyndar processen lite?

Idag var vi i Staffanstorp hos Iris farmor och farfar och grillade. Iris fick hänga ute på gräsmatan och vi turades om att springa efter henne och plocka ut stenar ur hennes mun. Jäklar vad snabb hon är, man blinkar och boom - en handfull av smågrus åker in. Iris fick också plocka rabarber med pappa och de mumsade, wow vad hon gillar det.

Hon har börjat gå mer och mer men är väldig försiktig av sig. Hon går mellan oss och mellan möbler och idag gick hon ca tio steg. Stora tjejen!

Vi har lite problem med skrikande tjej som vägrar sitta i som vagn. Så har det alltid varit nästan. Vi bytte till sittvagn när hon var 3,5 månader för det var helt omöjligt att ha henne liggandes. Det går i perioder men nu är det så illa att jag ofta får vända hem igen efter en liten stund ute.

Vi tröstar henne, sjunger, ger nappen, ger en leksak, håller handen... You name it, men hon skriker så tårarna sprutar. Det nya vi testar nu är att faktiskt försöka ignorera henne (i korta stunder såklart) för att se om hon förstår att hon tyvärr måste sitta där lite. Och det är hjärtskärande för alla inblandade. Det brukar sluta med att jag gråter lika mycket som hon när vi väl kommit hem och hon fått somna i sin säng.

Jag känner mig hemsk och jag skäms som en idiot varje gång någon går förbi mig och mitt skrikande barn. Jag har läst så många trådar och hört så mycket om "föräldrar som skiter i att trösta sin barn". Man får höra att dessa föräldrar inte bryr sig och en massa annat hemskt. Det gör mig ledsen faktiskt. Om det är nåt jag vet nu när jag själv är mamma är att det alltid finns en bakomliggande orsak till varför man gör som man gör. Visst finns det hemska föräldrar också men oftast är det nån stackars mamma/pappa som har provat allt och är minst lika upprörd som sitt skrikande barn - även om det kanske inte syns utåt. Låt oss inte döma varandra.

Så Gud välsigne oss småbarnsföräldrar som oftast är nära psykbryt och inte har en aning om vad vi pysslar med. Men vi älskar våra liv och våra barn och vi försöker så gott vi kan. Ge oss tålamod och styrka så vi kan ge dessa små all den kärlek och den uppfostran de behöver.